praemoneo, praemonere, praemonui, praemonitus:

Verb · 2nd conjugation · variant: 1st

Frequency:
Lesser

forewarn;

Conjugations

Finite Forms

PersonSingularPlural
1praemoneopraemonemus
2praemonespraemonetis
3praemonetpraemonent

Infinitives

VoiceTenseForms
activepresentpraemonere
activeperfectpraemonuisse
passivepresentpraemoneri

Imperatives

active

present
PersonSingularPlural
2
praemone
praemonete
future
PersonSingularPlural
2
praemoneto
praemonetote
3
praemoneto
praemonento

passive

present
PersonSingularPlural
2
praemonere
praemonemini
future
PersonSingularPlural
2
praemonetor
—
3
praemonetor
praemonentor

Participles

Perfect Passive Participle

masculine

CaseSingularPlural
Nom.
praemonitus
praemoniti
Gen.
praemoniti
praemonitorum
Dat.
praemonito
—
Acc.
praemonitum
praemonitos
Voc.
praemonite
praemoniti
Abl.
praemonito
—

feminine

CaseSingularPlural
Nom.
praemonita
praemonitae
Gen.
praemonitae
praemonitarum
Dat.
praemonitae
—
Acc.
praemonitam
praemonitas
Voc.
praemonita
praemonitae
Abl.
praemonita
—

neuter

CaseSingularPlural
Nom.
praemonitum
praemonita
Gen.
praemoniti
praemonitorum
Dat.
praemonito
—
Acc.
praemonitum
praemonita
Voc.
praemonitum
praemonita
Abl.
praemonito
—

Gerundive

masculine
CaseSingularPlural
Nom.
praemonendus
—
Gen.
praemonendi
—
Dat.
praemonendo
—
Acc.
praemonendum
—
Voc.
praemonende
—
Abl.
praemonendo
—
feminine
CaseSingularPlural
Nom.
praemonenda
—
Gen.
praemonendae
—
Dat.
praemonendae
—
Acc.
praemonendam
—
Voc.
praemonenda
—
Abl.
praemonenda
—
neuter
CaseSingularPlural
Nom.
praemonendum
—
Gen.
praemonendi
—
Dat.
praemonendo
—
Acc.
praemonendum
—
Voc.
praemonendum
—
Abl.
praemonendo
—

Supines

accusative: praemonitum; ablative: praemonitu